Vintern är på väg
Idag skulle jag åka och träna vid klockan 9. Jag behövde skrapa rutorna på bilen, så jag tänkte att det nog kunde vara halt på vägen. Vi har beställt tid för däckbyte nästa vecka, så än så länge är det sommardäck på bilen. När jag skulle svänga ut på stora vägen från Läckö, började jag bromsa tidigt innan korsningen. Men jag bara gled och stoppskylten kom allt närmare. Jag slängde en blick mot Lidköping och såg ingen bil komma, så jag fick svänga höger mot Läckö. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna stanna, och hade det kommit en bil så hade jag väl fått köra i diket för att undvika en krock. Läskig upplevelse! Behöver jag säga att jag körde mycket långsamt resten av vägen till gymet.
Städa, städa, städa
Idag passade jag på att städa lite medan Tilda sov. Jag röjde även i garderober, där det lätt samlas högar med saker som man inte vet var man ska göra av. Jag brukar försöka röja ur garderoberna med jämna mellanrum.
Johan som fick höstlov redan idag har börjat ta bort kullen vid huset. På den kullen har tidigare altanen varit placerad, men både Johan och jag har "hatat" den kullen sen vi flyttade in. Nu ska den bort, och Johan har börjat gräva. Det är mycket sten och jord. I vår ska vi bygga en ny altan. Idéerna växlar, men just nu planerar vi att bygga den i marknivå och så får vi bygga en trappa ner till den från altandörren.
Stunder att minnas
Bara oktober
I vanliga fall skulle jag ha köpt en stor godispåse och krupit upp i soffan med en bra bok eller tittat på film. Men jag håller ju på att "banta" för fullt så nu blir det inget godis, bara nyttig mat och träning. Känns lite omotiverat just nu, så jag får väl gå och väga mig - då ser man att det är värt det. Eller vad sägs om två kilo på mindre än två veckor!
Konstnären
Vi köpte kritor för ett tag sedan till Tilda, hon tycker att det är jättekul att måla och det har blivit några fina konstvärk. Än så länge har hon bara målat på pappret, men idag var jag lite ouppmärksam. Jag plockade ur diskmaskin medan Tilda satt bredvid på golvet och målade. Plötsligt var hon och tre kritor borta. Jag hann tänka på vårt nymålade vardagsrum och vår fina halltapet, innan jag hittade henne. Hon var i sitt rum och lekte. Kritorna då? - ja, de låg i hallen under skostället. Så ännu har ingen "kritolycka" hänt.
Det kom ett paket....
Det kom ett paket idag, ett paket fullt med förhoppningar. 28 ägglossningstest. På apoteket kostar 7 st, lika mycket som dessa 28 som jag köpte från Internet. Eftersom jag inte riktigt vet när jag har ägglossning nästa gång så tänkte jag testa, och testa, och testa. Jag vill så gärna få vara gravid igen. Så nu blir det bebisverkstad.
Fast det finns ett litet "hinder". Jag pratade med min underbara MVC-barnmorska igår. Jag ska äta receptbelagd folsyra, som är mer än 5 gånger så stark som den vanliga folsyran man köper på apoteket. Det ska jag äta minst 4 veckor innan jag försöker bli gravid - som en åtgärd mot ryggmärgsbråck. Men sen vill både jag och Johan jobba på ett syskon. Om vi blir gravida på första försöket kan vi få en bebis i augusti nästa år.
HOPPPAS!!!!!!!!
Klantig och klumpig = jag
Dubbelsuck!!!
Bridget Jones dagbok
Sen gör det ju inget att Hugh Grant är med, även om han spelar en riktig skitstövel! Jag tycker att Hugh Grant är otroligt charmig och han och Johan har vissa likheter i minspel och leenden. De var ännu mer lika när Johan hade lite längre hår för några år sedan. Kommer ihåg en gång när jag var hemma på besök när jag bodde i Falun. Vi tittare på en Hugh Grant-film och jag började sakna Johan så mycket.
Stackars, stackars Tilda
Både Johan och Tilda kom upp och hjälpte till. När de första frallorna var klara skulle vi provsmaka dem. Johan plockade fram smör och ost, medan jag skulle sätta in bröd två i ugnen. Tilda var alltså "obevakad" och kom för att titta - det bar sig inte bättre än att hon la handen på glaset i ugnsluckan. 200 grader varmt!!!!!!
Vi spolade, spolade och spolade vatten över handen. Tilda grät i över en timme och jag började nästan gråta jag med. Hon fick blåsor på tummen och fingertopparna var svedda, så det fick bli besök på jourcentralen. Två omgångar kylande salva senare, så lämnade vi jouren. Tilda fick en kompress och bandage och imorgon ska vill till Ågården för att se hur det ser ut. Tilda är mycket intresserad av sitt paket om handen. Hon var helt slut och somnade nästan direkt när vi kom hem.
Hur gick det med brödbaket? Jo den sista satsen bröd, chiabatta skulle jäsa i 2 timmar och därför kunde vi grädda dem när vi kom hem.
Ebba & Didrick
Jag var och handlade på ICA Hjertberg idag och stannade till vid dvd-stället. Jag letade efter en film med Teletubbies (Tildas favoriter) och då hittade jag en DVD med alla avsnitten av Ebba & Didrick. Perfekt nu när Johan är sjuk och gick och lade sig kl. 20.
En liten, liten Tilda
Tittade igenom några kort och hittade den här söta bilden på Tilda. Det är tagit i augusti 2007, så hon är bara några veckor gammal.
Lycka är....
...att sitta med en kopp te och läsa en bra bok
...att spela piano när fingrar bara flyter fram över tangenterna
...en promenad i vackert höstväder
...ett nystädat hus och veta att man slipper städa på ett tag
...när Torsten ligger i mitt knä och spinner
...ett gulligt sms från Johan
...att träffa goda vänner
...TILDA
...att ha en egen familj
Ibland behöver man påminna sig själv om vad som gör en glad!
Inte ett dugg trött
Jag är däremot inte ett dugg trött, men jag vet ju att det är väckning imorgon klockan 6 som vanligt - det är då Tilda vaknar. Jag har suttit vid datorn, och samtidigt slötittat på TV.
Jag har sån träningsvärk idag. Jag var och styrketränade igår och det känns idag. Rygg- och bröstmuskler fick sig en rejäl omgång.
För en liten stund sedan....
Han kommer att kremeras tillsammans med en nalle som vi köpt. När han är kremerad kommer han att placeras i minneslunden. Jag och Johan har varit där och tittat och den är jättefin. Vi har tänkt åka dit i eftermiddag eftersom det är en vecka sedan Nils föddes/dog. Jag ska till Lidens och köpa en fin blomma och ett gravljus.
Vi får inte vara med när Nils placeras i minneslunden, eftersom det ska vara en anonym gravplats. Däremot skulle vi få en minnesbroshyr från krematoriet. Det står väl namn, dödsdatum och lite om minneslunden i den, antar jag.
Det känns som om såret efter Nils öppnades på nytt. Tilda kom och kramade mig när jag satt på golvet och grät. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen - det är tur att Tilda finns.
Tomteklänning
Jag kunde inte låta bli när jag såg den här söta tomteklänningen på Ellos hemsida. Det är ju två månader kvar till jul och lucia - men det är ju aldrig fel att vara förberedd. Jag köpte storlek 86/92 eftersom jag var rädd att 74/80 skulle vara för liten till Tilda. Nu får jag hoppas att den här inte är för stor. Det är så svårt, när de har dubbla storlekar, att veta hur stora eller små de är.
Jag längtar så till jul. I år kommer ju Tilda att vara med mer och se julgranen, stjärnorna och tomtarna. Å tänk vad mysigt att få åka till förskolan och se på luciatåget - längtar.
Vardagsbekymmer
Jag hade tänkt att jag skulle baka bröd, städa köket, tvätta och laga mat medan Tilda leker på dagis och istället har jag tillbringat över en timme framför datorn. Jag letar efter enkla trälådor på hjul som vi kan ha till leksakslådor. Jag vill inte köpa färdiga leksakslådor eftersom jag har egna idéer på hur jag ska måla dem. Jag har inte hittat några lådor, men jag har hittat en byggbeskrivning på en låda som såg bra ut. Johan får väl snickra lite i helgen.....
Och en dikt till Tilda
visste jag att du var mitt allt.
I timmar kunde jag vänta på att
se dig slå upp ögonen och le.
När jag såg dig visste jag att jag
kan göra allt för dig.
Du växer upp och jag älskar dig bara mer.
Dina ögon glittrar, fulla av bus
du börjar prata och berätta vad du vill
du skrattar åt saker du ser.
En kram från dig och min lycka är stor.
Du förgyller varje dag och
jag älskar dig över allt.
Mitt hjärtas gåva - det är du.
En dikt till Nils
Mitt hjärta sörjer
och mina armar värker
av längtan efter dig.
Mina kinder är våta
och tårarna kan inte sina
när du lämnat mig.
Jag längtade så efter
att få hålla och älska dig
mitt barn, min son.
Men du fick inte stanna
hos mig, ditt korta liv
var bara ett lån.
Nu har du fått frid
och får sova i
evighetens lugna ro.
Men vi ska ses igen,
mitt änglabarn,
det är mitt hopp och min tro.
Innebandyproffs
Tilda älskar alla bollar, och hon är faktiskt riktigt duktig på att både sparka och skjuta. Undrar vem hon brås på?
Måste tänka framåt
Jag har anmält mig till flera kurser på högskolan. Några går på distans här i Lidköping, en var heltid i Skövde och några var kvällstid i Trollhättan. Hoppas att jag kommer in på någon som verkar intressant, då blir jag student till våren. Kanske ska jag jobba lite i vikariepolen oxå.
Jag ska börja träna så fort jag mår bättre. Just nu är jag väldigt svag och matt eftersom jag har förlorat mycket blod. Dessutom ska vi börja "jobba" på ett syskon så fort som möjligt.
Jag orkar inte skriva om aborten, det var en alltför jobbig upplevelse. Men det var en liten pojke. Förutom skadorna var han världens finaste. Händer, fötter, ansikte allt var perfekt, men det syntes tydligt att ryggen och hjärnan var skadade. Eftersom jag har funderat lite på namnet Nils, och det var namnsdagen när vi gjorde aborten så ska vi kalla honom för det.
Fortsätter skriva av mig
Vi mår så dåligt över att behöva ta beslutet om abort. Nu går det inte ta tillbaka eftersom jag har fått en tablett som tar bort graviditetshormonet, och det behöver bebisen för att leva. Ändå kan jag inte släppa tankarna på om man har gjort rätt eller inte. Det är ju ändå ett litet barn, även om det är ett mycket, mycket sjukt barn. Läkaren sa igår att det inte ens är säkert att bebisen skulle ha överlevt hela graviditeten.
Imorgon är det dags att göra aborten. Jag kommer att få som värkar och sammandragningar. Det kan ta lång tid, nästan ett dygn innan bebisen kommer ut. Jag hoppas att det ska gå riktigt snabbt. Vi har fått veta att vi bör titta på bebisen och gärna hålla i den. Fattar inte hur jag ska klara det.
Så småningom kommer bebisens aska att spridas ut i en minneslund. Känns skönt att vi kommer att ha en plats att gå till för att sörja. Jag har köpt en liten nalle som jag kommer att sätta antingen vid minneslunden eller skicka med bebisen direkt.
Jag tror inte att alla kan förstå hur otroligt ledsna vi är. Men det är ju faktiskt så att vi sörjer ett barn, vårt lilla barn som dött. Även om jag aldrig hållit i Krypis, så har vi ju ändå hunnit längta, planera och drömma om vårt lilla barn. Så nu har vi ett tungt sorgearbete framför oss. Jag har blivit sjukskriven i 4 veckor (konstigt att inte pappor oxå blir det!). Johan är hemma den här veckan, sen får vi väl se hur han känner sig.
Från lycklig till nedbruten
På fredagen åkte vi till Östra sjukhuset för ytterligare undersökningar. Läkaren som gjorde ultraljudet berättade att vår lilla bebis är väldigt sjuk, med stora skador. Bebisen har ett stort ryggmärgsbrock vilket innebär att den kommer att bli förlamad i benen och inte kunna kontrollera tarmfunktioner. Inte ens i magen kan bebisen röra sina ben, de rörelser jag har känt är när bebisen försöker byta ställning i magen. Eftersom brocket var så stort kunde han inte svara på om det skulle bli ännu värre skador. Förutom skadan på ryggmärgen så är även huvudet och hjärnan skadade. Det är för mycket vätska i hjärnan och det har gjort att hjärnan är hoptryggt, nästan hälften så stor som normalt. Läkaren sa att det var en väldigt stor skada med tanke på hur liten bebisen fortfarande är. Han sa att han inte kunde ge några säkra besked om hur skadad hjärnan är, men att det ser illa ut. Även barnläkaren som var med sa att bebisen var mycket skadad. De sa att bebisen inte skulle kunna få ett "normalt" liv och måste gå igenom en massa operationer under det första året och även senare. Det kunde inte ge några garantier på hur bebisen skulle må, de kunde bara säga att den är mycket, mycket sjuk.
Vi har varit tvugna att ta ett jättesvårt beslut, Låta den sjuka/skadade bebisen försöka leva eller låta den få frid och somna in. Vi har valt att göra en abort, jag vet inte när än eftersom vi inte pratat med läkaren i Lidköping. Det är det värsta beslut jag har tagit i hela mitt liv. Jag känner mig som en mördare, men samtidigt tror jag att det är det bästa för min lilla bebis. Hela helgen har varit fruktansvärd, jag gråter mer eller mindre hela tiden. Det är sån otrolig tur att Tilda finns och kan sprida lite glädje. Jag hoppas att man kan få lite samtalsterapi efter aborten, annars fattar jag inte hur jag ska kunna klara av det här. Jag längtade så efter den här lilla bebisen, och var så glad över att Tilda skulle få ett syskon. Att det skulle kunna bli så här det är helt ofattbart. Beslutet är så svårt, men jag tror verkligen att det är det bästa med tanke på hur många skador som barnet har.
Vila i frid, lilla krypis!