Fortsätter skriva av mig
Vi mår så dåligt över att behöva ta beslutet om abort. Nu går det inte ta tillbaka eftersom jag har fått en tablett som tar bort graviditetshormonet, och det behöver bebisen för att leva. Ändå kan jag inte släppa tankarna på om man har gjort rätt eller inte. Det är ju ändå ett litet barn, även om det är ett mycket, mycket sjukt barn. Läkaren sa igår att det inte ens är säkert att bebisen skulle ha överlevt hela graviditeten.
Imorgon är det dags att göra aborten. Jag kommer att få som värkar och sammandragningar. Det kan ta lång tid, nästan ett dygn innan bebisen kommer ut. Jag hoppas att det ska gå riktigt snabbt. Vi har fått veta att vi bör titta på bebisen och gärna hålla i den. Fattar inte hur jag ska klara det.
Så småningom kommer bebisens aska att spridas ut i en minneslund. Känns skönt att vi kommer att ha en plats att gå till för att sörja. Jag har köpt en liten nalle som jag kommer att sätta antingen vid minneslunden eller skicka med bebisen direkt.
Jag tror inte att alla kan förstå hur otroligt ledsna vi är. Men det är ju faktiskt så att vi sörjer ett barn, vårt lilla barn som dött. Även om jag aldrig hållit i Krypis, så har vi ju ändå hunnit längta, planera och drömma om vårt lilla barn. Så nu har vi ett tungt sorgearbete framför oss. Jag har blivit sjukskriven i 4 veckor (konstigt att inte pappor oxå blir det!). Johan är hemma den här veckan, sen får vi väl se hur han känner sig.