Stunder att minnas
Jag var och hämtade Tilda vid kl. 14. På vägen hem tog vi god tid på oss. Vi stannade och gunga, det pratade Tilda om redan på vägen till dagis i morse. Hon kan inte så många ord än, men gunga kan hon säga. När vi hade gungat en bra stund, så fick Tilda gå själv istället för att åka vagn. Det går verkligen INTE fort. Hon hittar tusen saker att titta på utmed vägen, framförallt nu när det ligger så mycket löv överallt. När vi gick där så kom hon och sträckte upp handen mot mig så vi gick hand i hand. Just då kände jag en sån obeskrivlig lycka. Detta är en stund jag vill minnas länge.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Mysigt! Jag försöker också tänka om sånna mysstunder att jag ska minnas dem för alltid.
Postat av: Maria
Ja, ibland måste man stanna upp och tänka så. Annars rullar det bara på och tiden går så snabbt.
Trackback