Marias blogg

Ibland känns det som om någon har tryckt på pausknappen i livet. Det händer inte så mycket nu i mitt liv, i alla fall inget som bara gäller mig och inte mina barn eller familj. Jag ska vara hemma i höst och vara mammaledig med Ebba. Jag är väldigt tacksam och glad över möjligheten att få vara hemma och följa barnens utveckling och känner mig lyckligt lottad, men det kan bli lite långtråkigt. Dagarna blir så lika och flyter in i varandra. Dessutom kan jag bli så trött på att gå här hemma och titta på alla saker som behöver göras; städ, tvätt, disk, trädgård osv. Det tar ju aldrig slut och jag önskar mig lite mer omväxling. Jag har mer eller mindre varit hemma i tre år nu (förutom lite pluggande förra våren, men som mest utfördes hemma). Dagarna, veckorna, månaderna går i samma lunk och ändå räcker inte tiden till. Det finns så många måsten i livet och det finns så många krav, varav de flesta ställer jag på mig själv. (Framtidens semestrar kommer inte vara Thailand, Australien eller rymden utan en veckas återbesök i barndomens sommar, där det inte fanns några krav och måsten, bara bad, sol och glass.) Jag vet inte egentligen vad det är jag saknar eller vad som skulle behövas för att få mig att känna lite mer stimulans. Jag vet bara att jag har under tre års tid ägnat mig åt blöjbyten, matning, lek med olika former av leksaker, läggning osv, och när jag inte gjort det så har jag pratat om det med någon annan oavsett om det är andra mammor, BVC-sköterskor eller släktingar. Jag skulle verkligen behöva ha något som gav lite omväxling - nu gäller det bara att komma på vad....

Nu ska jag gå in och se efter om Tilda har sparkat av sig täcket för det brukar hon göra varje kväll. Kärleken till mina fantastiska barn, det är det som trycker ner playknappen igen.